Valet av pappersmassa avgör direkt hållbarheten hospappersservetter, där fibertyp, längd och bearbetningsmetod är nyckelfaktorerna.
Kärnslagsmekanismer
- Fibertyp: Trämassa (barrved/lövträ) är överlägsen icke-vedmassa (t.ex. halm, sockerrör) vad gäller hållbarhet. Barrmassa har längre fibrer som bildar starkare-fiberbindningar, medan icke-träfibrer är kortare och spröda.
- Fiberlängd: Längre fibrer (t.ex. kraftmassa av barrved) förbättrar rivhållfastheten och våtstyrkan. Kortare fibrer (t.ex. mekanisk massa av lövträ) resulterar i svagare, lättare-att-bryta servetter.
- Processteknik: Kemisk massaning bevarar fiberintegriteten bättre än mekanisk massaframställning, vilket förbättrar hållbarheten. Att tillsätta våta-styrkemedel (t.ex. polyamid-epiklorhydrin) under bearbetningen ökar också vattenbeständigheten.
Specifik massatypprestanda
- Kemisk massa av barrträ: Högsta hållbarhet, stark torr-/våtstyrka, lämplig för tunga-servetter.
- Kemisk massa av lövträ: Måttlig hållbarhet, jämnare struktur men lägre rivhållfasthet än barrmassa.
- Mekanisk massa: Lägsta hållbarhet, benägen att sönderfalla när den är våt, används i-billiga engångsservetter.
- Återvunnen massa: Hållbarhet beror på källan; upprepad återvinning förkortar fibrerna, vilket minskar styrkan jämfört med jungfrumassa.
